Att bygga scener

Scenen är berättelsens minsta beståndsdel.
Jag visar hur Du bygger upp den!

Den grundläggande byggstenen i en berättelse är inte meningen eller stycket, utan scenen.

Varje scen i en berättelse har både ett synligt och ett dolt innehåll.

Det synliga innehållet kan vara en ung man som försöker strypa en krokodil med en fiskelina, eller en sopgubbe i Tyskland som funderar över huruvida han ska tömma tunnan med kroppsdelar på soptippen eller ej.

Det dolda innehållet handlar om HUR du presenterar scenen: Kanske vill du visa fram att den unge mannen är väldigt handlingskraftig, eller osäker. Kanske vill du visa att sopgubben är omoralisk, eller ansvarsfull, eller i färd med att fatta ett mycket svårt beslut.

I själva verket är du som en advokat som presenterar ett fall inför rätten: Du levererar bevis, och rätten levererar sin dom.
Om du säger att den unge mannen är osäker kommer vi inte att tro det. Men om du kan visa oss hans tafatta beteende, och vi säger: "åh, den stackars klantskallen" - då har du lyckats med din scen.

Varje scen presenterar någon form av problem som drabbar en eller flera personer, och scenen visar oss hur personerna hanterar det problemet.
Det, i sin tur, visar oss något om personernas styrkor och svagheter, och det flyttar dessutom berättelsen framåt.

Här kommer en övning till dig!
Läs igenom följande, och använd 30 minuter för att bygga en scen som dramatiserar händelserna, och som leder till ett avgörande beslut:

Stadens alla taxibolag har gått i gemensam strejk och lamslagit transportsystemet i centrum.

Allan Jansson, en 35-årig affärsman: mansgris, aggressiv personlighet, har finansiella bekymmer.

Helena Blomberg, hans 62-åriga sekreterare: osäker på sitt nya jobb, har stort kontaktnät och känner staden väl.

Målet är att få iväg Allan till ett hotell nära flygplatsen för att göra en viktig presentation för en potentiell investerare från London, och investeraren kommer att åka hem om fyra timmar.




Ge dig själv en halvtimme att skriva scenen så att all information presenteras för läsaren.
Jag gissar att du kommer att bli förvånad över hur snabbt du kan skriva scenen, och hur det logiskt leder dig till en annan scen.
Det viktiga är att veta vad du vill visa dina läsare om dina personer och deras problem.
När du vet det följer det andra ganska enkelt. Så fundera på vad som händer i din egen berättelse.
Vad vill du att dina läsare att tycka om din hjältinna?
Att hon är blyg men bestämd? Att hon tror att ingen människa någonsin skulle kunna älska henne? Att hon förstår andra kvinnor, men förvirras av män?
Oavsett hur det ligger till med hennes sätt att se på sig själv och sin omvärld, bör du kunna hitta på logiska och rimliga händelser som kan tvinga henne att visa sina förmågor, sin inställning och sina problem för oss.

I vissa fall kommer din intrig automatiskt att ge dig några scener.
Om din hjältinna flyger från Stockholm till Madrid, kanske hennes medpassagerare är en ung man som vill äta upp hennes inplastade smörgås, kanske den spanska tullen gör livet surt för henne, men hon bråkar tillbaka, kanske hjältinnan ser en blond muskelknutte smussla ner ett litet paket i en gammal dams väska. Och så vidare.

Hur lång ska en scen vara?
Tillräckligt lång för att fullgöra sitt syfte.
En scen kan vara bara en mening eller två, eller den kan behöva upp till 20 sidor.
När scenen är slut bör vi veta mer om de inblandade personerna och deras problem. Detta betyder inte att allt blir värre och värre för varje scen, men att även en framgång banar väg för en mer stressande scen framöver.
Hjälten kan desarmera terroristernas bomb på daghemmet, men den resulterande publiciteten kommer att göra honom till en märkt man, för nu kommer terroristerna att jaga honom eller hans nära och kära.

Hur många personer ska delta i en scen?
Så få som möjligt. Även i en riksdagsdebatt är det endast en bråkdel av församlingen som tar ordet.
Ett tips:
Om din intrig kräver en mängd folk - kanske är din huvudperson chef för en infanteripluton, eller rektor på en skola - inför inte en hel massa personer på en gång.
Presentera din huvudperson först, i en scen som visar hennes viktigaste egenskaper (mod, ledarskap, självhat, vad som helst). Sedan tar du in en mindre bunt av de övriga personerna i följande scener, och låter dem visa en del av sina kvaliteter.
Vår förståelse av huvudpersonen fördjupas när hennes omgivning på detta sätt definieras, och samtidigt traskar historien på i rätt riktning.

På detta sätt kan vi bygga upp ett intresse för hela berättelsen genom att öka nyfikenheten på de olika personerna.
Tolkien gör det i Sagan om Ringen, Kurosawa gör det i De sju samurajerna.
Lär av de gamla mästarna!








Vill Du länka till just den här sidan från din egen sajt eller blogg? Klicka här!

Läs min E-bok :-)

Resurser

Skrivtips

Om prosa och poesi

Sidvändande krafter

Krydda med omoral

Bra att veta om din läsare

Att skriva en roman

Om Författartips.se

Författartips´ Skrivtävlingar