Att bygga scener
Scenen är berättelsens minsta beståndsdel.
Jag visar hur Du bygger upp den!
Den grundläggande byggstenen i en berättelse är inte meningen eller
stycket, utan scenen.
Varje scen i en berättelse har både ett synligt
och ett dolt innehåll.
Det synliga innehållet kan vara en ung man som
försöker strypa en krokodil med en fiskelina, eller en sopgubbe i
Tyskland som funderar över huruvida han ska tömma tunnan med
kroppsdelar på soptippen eller ej.
Det dolda innehållet handlar om
HUR du presenterar scenen: Kanske vill du visa fram att den unge
mannen är väldigt handlingskraftig, eller osäker. Kanske vill du visa
att sopgubben är omoralisk, eller ansvarsfull, eller i färd med att
fatta ett mycket svårt beslut.
I själva verket är du som en advokat som presenterar ett fall inför
rätten: Du levererar bevis, och rätten levererar sin dom.
Om du säger
att den unge mannen är osäker kommer vi inte att tro det. Men om du
kan visa oss hans tafatta beteende, och vi säger: "åh, den stackars
klantskallen" - då har du lyckats med din scen.
Varje scen presenterar någon form av problem som drabbar
en eller flera
personer, och scenen visar oss hur personerna hanterar det problemet.
Det, i sin tur, visar oss något om personernas styrkor och svagheter,
och det flyttar dessutom berättelsen framåt.
Här kommer en övning till dig!
Läs igenom följande, och använd 30 minuter för att bygga en scen som
dramatiserar händelserna, och som leder till ett avgörande beslut:
Stadens alla taxibolag har gått i gemensam strejk och lamslagit transportsystemet i centrum.
Allan Jansson, en 35-årig affärsman: mansgris, aggressiv personlighet, har finansiella bekymmer.
Helena Blomberg, hans 62-åriga sekreterare: osäker på sitt nya jobb, har stort kontaktnät och känner staden väl.
Målet är att få iväg Allan till ett hotell nära flygplatsen för att göra en viktig presentation för en potentiell investerare från London, och investeraren kommer att åka hem om fyra timmar.
Ge dig själv en halvtimme att skriva scenen så att all information
presenteras för läsaren.
Jag gissar att du kommer att bli förvånad
över hur snabbt du kan skriva scenen, och hur det logiskt leder dig
till en annan scen.
Det viktiga är att veta vad du vill visa dina
läsare om dina personer och deras problem.
När du vet det följer det andra ganska enkelt. Så fundera på vad som
händer i din egen berättelse.
Vad vill du att dina läsare att tycka
om din hjältinna?
Att hon är blyg men bestämd? Att hon tror att ingen
människa någonsin skulle kunna älska henne? Att hon förstår andra
kvinnor, men förvirras av män?
Oavsett hur det ligger till med hennes
sätt att se på sig själv och sin omvärld, bör du kunna hitta på
logiska och rimliga händelser som kan tvinga henne att visa sina
förmågor, sin inställning och sina problem för oss.
I vissa fall kommer din intrig automatiskt att ge dig
några scener.
Om din hjältinna flyger från Stockholm till Madrid, kanske hennes
medpassagerare är en ung man som vill äta upp hennes inplastade
smörgås, kanske den spanska tullen gör livet surt för henne, men hon
bråkar tillbaka, kanske hjältinnan ser en blond muskelknutte smussla
ner ett litet paket i en gammal dams väska. Och så vidare.
Hur lång ska en scen vara?
Tillräckligt lång för att fullgöra sitt
syfte.
En scen kan vara bara en mening eller två, eller den kan
behöva upp till 20 sidor.
När scenen är slut bör vi veta mer om de
inblandade personerna och deras problem. Detta betyder inte att allt
blir värre och värre för varje scen, men att även en framgång banar väg för en mer
stressande scen framöver.
Hjälten kan desarmera terroristernas bomb
på daghemmet, men den resulterande publiciteten kommer att göra honom
till en märkt man, för nu kommer terroristerna att jaga honom eller
hans nära och kära.
Hur många personer ska delta i en scen?
Så få som möjligt. Även i en
riksdagsdebatt är det endast en bråkdel av församlingen som tar
ordet.
Ett tips:
Om din intrig
kräver en mängd folk - kanske är din
huvudperson chef för en infanteripluton, eller rektor på en skola -
inför inte en hel massa personer på en gång.
Presentera din
huvudperson först, i en scen som visar hennes viktigaste egenskaper
(mod, ledarskap, självhat, vad som helst). Sedan tar du in en mindre
bunt av de övriga personerna i följande scener, och låter dem visa en
del av sina kvaliteter.
Vår förståelse av huvudpersonen fördjupas när
hennes omgivning på detta sätt definieras, och samtidigt traskar
historien på i rätt riktning.
På detta sätt kan vi bygga upp ett intresse för hela berättelsen
genom att öka nyfikenheten på de olika personerna.
Tolkien gör det i
Sagan om Ringen, Kurosawa gör det i De sju samurajerna.
Lär av de
gamla mästarna!
Författartips har
169 fantastiska twitter-följare!
Tweet
