Hur används dialoger?


För dig som vill ha 10 lysande dialogtips...
Missa inte min dialogartikel på bloggen :-)


Dialoger i verkliga livet kan ibland vara rätt tråkiga att lyssna på, även när man själv deltar i den. Det kan låta såhär:

- Haft en bra helg?
- Ja, det var skönt faktiskt. Gjorde inget speciellt. Höll på lite med altanen.
- Just det ja, hur går det med den då, börjar bli klar?
- Näe, det är rätt mycket kvar, faktiskt, höll på att gjuta plintar hela söndagen, men hann bara ett par stycken. Faktiskt.

Osv. inte så kul. Faktiskt.

Låt oss fundera lite över dialogernas roll i en berättelse.

Varför används dialoger överhuvudtaget?

I. Dialoger används för att skapa en bild av relationer (gestaltar relationer)

Exempel 1: Annie är arg på Johnny, men Johnny gäspar bara ett par gånger och tänder sen en cigg
= Johnny har ett övertag.

Exempel 2: Annie är arg på Johnny, och Johnny svimmar av ångest
= Annie har ett övertag.

Exempel 3: Annie och Johnnie håller varandras händer och pratar om framtiden och tittar då och då ut över sjön där månen speglar sitt ansikte
= Annie och Johnnie verkar kära och för tillfället överens.

II. Dialoger används för att skapa en bild av personer (gestaltar personer)

Exempel 1: Annie är arg på Johnny, men Johnny gäspar bara ett par gånger och tänder sen en cigg
= Johnny verkar vara en ganska dryg typ. Annie kan vi inte bedöma än, eftersom vi inte vet varför hon är arg.

Exempel 2: Annie är arg på Johnny, och Johnny svimmar av ångest
= Johnnie verkar vara relativt konflikträdd. Annie kan vi inte bedöma än, eftersom vi inte vet varför hon är arg.

Exempel 3: Annie och Johnnie håller varandras händer och pratar om framtiden och tittar då och då ut över sjön där månen speglar sitt ansikte
= Annie tycks tycka om Johnnie och Johnnie tycks tycka om Annie.

III. Dialoger används för att föra handlingen framåt

För att fortsätta på exemplen 1 och 2 ovan kan man tänka sig en mängd olika scenarion naturligtvis, låt oss ta ett i högen:

- Du måste mörda honom ikväll, Johnny! Annars hinner han göra sig av med pengarna, och hur ska du då kunna betala din nya Harley Davidson?
Johnny gäspade, tände en cigg, drog ett par djupa halsbloss, och hostade därefter ut ett väldigt rökmoln som fick Annies ögon att tåras.
- Det löser sig vännen min, jag har knogjärnet i bakfickan. Tror du han kommit hem än?

När det gäller exempel 3, där månen tittade fram, skulle följande samtal kunna utspela sig:

- Annie, jag har funderat på en grej.
Annie kramade Johnnys hand hårdare där de gick i det starka månskenet. Efter några minuters tystnad sa hon:
- På vadå, Johnny?
- Du vet ju att jag funderat en hel del på att skaffa hund och så – ja, innan vi träffade varann alltså!
- Mmm...
- Tänk om man istället för att skaffa hund – vilket jag ju inte vill längre som sagt – skulle starta en djurpark?
- Du menar...?
- Precis! Vi skulle bli ansvariga för skötseln av tusentals djur.
- Ok. Var det du ville prata om alltså? Hon släppte hans hand.
- Ja, vad säger du?
Annie stannade upp och blundade.
- Ja, varför inte? Känner du nån som säljer giraffer och sånt?

Osv. intrigen utkristalliseras genom dialogen.




IV. Dialoger används för att förklara sammanhang

Detta är den tråkigaste varianten av dialog, som vi alla känner igen från deckare och thrillers med snåriga intriger – istället för att visa sammanhang i berättelsen låter man ett par karaktärer prata och förklara allt som har hänt.
Vanligt förekommande i slutet av böcker när allt elände måste sys ihop.

Eftersom jag rekommenderar återhållsamhet med denna variant av dialoger tar jag endast upp ett exempel, som jag bygger på exempel 1:

- Johnny, hur kan du bara stå där som en idiot, samtidigt som du ju innerst inne vet att baronessans diamanthalsband som försvann från museets dygnet-runt-övervakade monter egentligen aldrig befann sig där eftersom baronessans kusins brylling hade gjort en kopia av diamanthalsbandet på sin resa i Egypten där han ju träffade den där skumma detektiven som ju inte alls var nån detektiv utan en förskolelärare på semester från fängelset där han satt inne för diamantförfalskning, och vid ett obevakat ögonblick på stargate-festen gav baronessan knockout droppar, varefter han enkelt kunde byta ut halsbanden mot varandra? Bryllingen alltså!
Johnny gäspade... osv

Ja, detta är i huvuddrag vad man använder dialoger till.
Som du märker använder man en och samma dialog till flera saker, dvs man har inte en dialog för att definiera ut karaktärer, en annan för att föra handlingen framåt, etc, utan allt sker parallellt. Däremot kan man lägga tyngdpunkten på olika saker, beroende på vad berättelsen vill ha.


Här hittar du några bra regler.
Om du tar följer dem så undviker du
de vanligaste nybörjarfelen :-)

Regler!

Dialog-fallgropar du ska undvika

  • För mycket talspråk: "Öh, öh, du vet, liksom ba, serru, typ."

  • Ovanliga stavningar: "dags" inte "dax".

  • För mycket användning av ", sade han" ", sade hon."

  • För mycket variation: " ,sade han ilsket" " ,påpekade hon glatt"

  • Dialekt överdrift: "Vau meinar dau mäid aut jaug praudar skiounska?"

  • Överdriven direktadressering:
    "Säg mig, Olof, din åsikt om Gunilla"
    "Jag hatar Gunilla, Jonas"
    "Varför är det, Olof?"
    "Gunilla mobbar alla, Jonas".

Några dialogkonventioner att tänka på

  • Varje karaktärs prat ska ha en ny paragraf, väl indragen och omgiven av citattecken. Om man nu inte använder talstreck, förstås, då ska det ju inte vara citattecken.

  • "Använd dubbla citattecken", lyder regeln (alltså inte 'enkla'), "och kom ihåg att placera kommatecken utanför och punkttecken innanför dessa citationstecken."

  • "Om en karaktär breder ut sig över mer än en paragraf", påpekade greven med sin transsylvanska accent, "avsluta inte det första stycket med citattecken.

    "Placera helt enkelt ett citattecken i början av nästa stycke, och fortsätt sedan i lugn och ro till slutet av citatet."

  • Använd "sa han" uttryck endast när du måste undvika förvirring om vem som talar. Du skulle kunna öka spänningen genom att byta ut "sa han" till "snäste han" eller till "morrade han" eller "vrålade han ursinnigt." Men det är själva dialogen som ska förmedla dessa humörsvängingar, vilket gör sådana kommentarer onödiga.

  • Händelser såväl som tal är en del av dialogen. Vi förväntas veta när karaktärerna tar paus, vart de tittar, vad de gör med sina händer, hur de reagerar på varandra. Ibland är deras ord allt vi behöver, men ibland vi behöver definitivt nånting mer. Detta gäller särskilt om du försöker förmedla en konflikt mellan vad dina karaktärer säger och vad de känner: deras icke-verbala budskap kommer att vara mycket mer tillförlitliga än deras tal.
    Exempel:
    "Jättefint", sa han och skakade på huvudet.

  • Läs dialogen högt, och om det inte låter naturligt, eller om det är orytmiskt, gör om.

  • Använd dig av rytm och ordförråd, inte av fonetisk stavning, när du vill förmedla uttal eller dialekt.

  • Om du ger oss dina karaktärernas exakta outtalade tankar, använd kursiv stil. Om du skriver ned dessa tankar, skriv såhär:
    Vad vill hon? frågade han sig. Är hon aldrig nöjd? Joakim undrade verkligen vad som var problemet. Kunde det bero på att han avlivat hennes häst så sent som igår?

  • Om du planerar att ge oss en lång passage av inre monolog, överväg obehaget av att behöva läsa rad efter rad med kursiv stil. Och om du vill betona ett visst ord i en rad med kursiv stil, gör såhär:
    Är hästkraken aldrig någonsin mätt?







Vill Du länka till just den här sidan från din egen sajt eller blogg? Klicka här!

Läs min E-bok :-)

Resurser

Skrivtips

Om prosa och poesi

Sidvändande krafter

Krydda med omoral

Bra att veta om din läsare

Att skriva en roman

Om Författartips.se

Författartips´ Skrivtävlingar