Människans fundamentala behov

Varför skrivs det berättelser överhuvudtaget?
Hur kommer det sig att nån vill läsa en bok?
Varför sitter vi och tittar på en skärm där en massa skådespelare springer runt och låtsas leva ett liv de inte lever?
Vad är poängen med att prata med varann?
Hur kommer det sig att man börjar bråka när man har olika åsikter om något, och varför är det viktigare att putsa på min fina bil än att bry sig om en människa i nöd?

Kort sagt - vad är det vi människor pysslar med egentligen?

Det vore givetvis förmätet av mig att säga att jag kan svara på den frågan, men som författare är det en fördel om vi känner till vissa fundamentala ting om oss själva och andra - så därför gör jag ett försök!

Om vi sammanfattar Ditt liv riktigt ordentligt ser det ut ungefär på följande vis...

Du föds
Du lever
Du dör

Ja, så kan dina efterföljande släktingar kanske sammanfatta ditt liv.
Ett årtal för din födelse, ett årtal för din död, och däremellan räknar de ut att du förmodligen levde.
Men vad är det egentligen som händer under punkt 2? Vad är det för sprattlande och vilka manövrer pysslar vi med? Låt oss utveckla punkt 2!

Livsfasen

Du utvecklar dig själv och därigenom din omvärld genom

INPUT (sådant du tar emot)

sinnesintryck (musik/färger/ljus/ord... osv)
intryck från det osynliga
intryck från det inre

BEARBETNING AV DATA

Bearbetning av alla intryck till en begriplig form (analys) via framförallt omedvetna helautomatiska biologiskt djupt rotade processer.
Här kan mycket gå fel, tänk på synvillor till exempel, de uppstår när vår hjärna feltolkar synintryck.

OUTPUT

känslor
idéer/tankar (för att utveckla sig själv och sin omvärld)
handling (för att utveckla sig själv och sin omvärld)

Som du märker är vi en slags bearbetningsmaskiner av data. Vi tar emot data, bearbetar, och spottar ut ett resultat.
Maskiner kan ju som du vet vara av lite olika typer och kvaliteter, och vi vill själva tillhöra det bästa som finns därute på marknaden.
Varför då?
Jo, om andra upplever oss som usla maskiner kommer ingen att lyssna på oss - och då kan vi inte påverka vår omvärld. Vi förlorar kontrollen, hamnar i andras godtyckliga våld, och kan strax gå under på ett förnedrande och obemärkt sätt...

Det gillar vi inte, så vi anstränger oss för att vara värdiga informationsbearbetare som andra ska se upp till - kanske har vi ett alter ego som är ute och seglar på nätets virtuella hav, där vi försöker göra oss ett namn genom att i alla lägen veta bäst.
Eller kanske vi har en blogg, eller kanske vi skriver en bok... om någon som är missförstådd, som ingen tror på, lyssnar till...

Andra måste ta intryck av dina handlingar och ord (din Output) för att själva handla i enlighet med dina idéer.

För att få medmänniskorna att ta intryck krävs att
de anser att du är värd att lyssna på
eller kanske att
de tycker att du är en vederhäftig bearbetare av information
eftersom allt är ett lagarbete här i världen...

Detta leder till ett ständigt sökande efter människor att liera sig med, människor som delar ens uppfattningar och som stöttar ens idéer.

Om du av någon anledning inte anses värdig spelar det ingen roll hur mycket du har att komma med, ingen kommer att lyssna.

En människa som ATTRAHERAR andra blir värdefull, eftersom den kan sprida information, bland annat den information du ger den.

En människa som REPELLERAR andra blir värdelös, eftersom den inte kommer att sprida informationen, ingen lyssnar ju på en sån.

Ja, se där några små anspråkslösa reflektioner från mig kring våra fundamentala mänskliga behov, och kanske har du någon nytta av mina funderingar när du utarbetar din nästa novell eller roman :-)

Författartips har 169 fantastiska twitter-följare! Tweet