Sätt färg på din berättelse med Referenser – eller ”konsten att hänvisa till verkligheten”!

Låt oss enas om följande – ordet referenser låter inte så festligt. Men i praktiken är referenser något livfullt och spännande!

Med referenser menar jag ”hänvisningar till verkliga personer, platser, ting eller händelser.”

Ett exempel är ”name-dropping”, som var ett populärt grepp i popvärlden för några år sen. Man tar ett namn som alla känner till, t ex Marilyn Monroe, och ett till, varför inte James ”Jimmie” Dean, och fortsätter därefter med ytterligare några, som kanske Bette Davis, Nelson Mandela och Humphrey Bogart – och vips har man skapat en stämning!

I noveller och romaner  förekommer referenser rikligt. Man skulle kunna dela upp dem i två huvudtyper:
Uppstarts-referenser och integrerade referenser.

Uppstartsreferenser

Exempel:

”Det finns inga minnen längre.”
Louis Qlacquealors IV, 1674

Ja, du känner igen det? Alldeles före det första kapitlet finns en sida som innehåller en tankeväckande mening från nån man aldrig hört talas om, och man inser att här finns nån sorts tanke bakom. Citatet ovan kom jag på alldeles nyss, och namnet också, men såna petitesser spelar ingen roll – huvudsaken är ju att man sätter en stämning. :-)

Uppstartsreferenser används ibland också som inledning på en ny akt, typ följande:

DEL 3

”Greven kallade mig alltid ’Exodus,’ vilket är märkligt eftersom jag heter Alois.”
Alois Tremblerre, 1921

Man kan välja vem som helst som referens, det viktiga är att man uppnår den effekt/stämning man vill.

Om man väljer en person som finns eller har funnits är det förstås en fördel om citatet verkligen stämmer, annars kan man råka illa ut i en närliggande domstol :-)




Integrerade referenser

Integrerade referenser betyder helt enkelt hänvisningar till människor, händelser, ting, låtar, böcker, platser – med mera -  som existerar på riktigt. Och att referenserna är integrerade i själva berättelsen.

Jag ger ett övertydligt exempel och markerar de integrerade referenserna med fetstil:

”Han satte sig i sin splitter nya Audi Quattro A8, vred på Hitachi-stereon på högsta volym, och lät Elvis vråla ut sin ångest i Love you tender.”

Och varför används integrerade referenser?

Precis som i fallet med Uppstartsreferenser handlar det om att skapa en stämning. Kanske ser karaktären filmen ”Världarnas krig” sent en kväll, eller kanske lyssnar hon till det senaste albumet av Metallica. Eller till  Kicki Danielsson greatest hits.

En effekt man ofelbart uppnår med hjälp av integrerade referenser är att förankra berättelsen i den fysiska världen – titta, detta är ingen fantasivärld – kopplingar till verkligheten finns ju med!

Ett slitet grepp för att ge sin bleka poliskaraktär lite extra djup är att låta honom eller henne lyssna på klassisk musik. Klassisk musik är ju, som alla vet, endast ämnat för de riktigt djupsinniga människorna – eftersom det är så segt och tråkigt att lyssna på :-)

Kommissarie Arwidsson sjönk ned i sin fåtölj, hällde upp en sejdel whisky, och sörplade girigt i sig skummet som bildades på ytan.
Nånting saknades – en pusselbit fattades. Arwidsson kände på sig att nånting med det här fallet var fel. Åt helvete fel. Med knakande knäleder reste han sig och vankade bort mot radion.
”Måtte dom bara spela nåt jag gillar.” Han upphörde aldrig att fundera över varför han inte investerat i en CD-spelare, men den enkla orsaken var kanske att moderniteter fick honom att bli osäker.
”Fan vet”, tänkte kommissarien och andades ut när Bachs Air flöt ut ur högtalaren.

Ja, här haglar plattityderna, nästan som i en riktig svensk deckare :-)

Sammanfattning

Med hjälp av referenser skapar du stämning och mystik, förankrar din berättelse i verkligheten, ger djup åt dina karaktärer – med mera!








Vill Du länka till just den här sidan från din egen sajt eller blogg? Klicka här!

Läs min E-bok :-)

Resurser

Skrivtips

Om prosa och poesi

Sidvändande krafter

Krydda med omoral

Bra att veta om din läsare

Att skriva en roman

Om Författartips.se

Författartips´ Skrivtävlingar